Ja, vad ger man en man som har allt. Självklart en hemstickad kofta    

Det gjorde jag och här ser du både koftan och födelsedagsbarnet. En vink vem det kan vara så är det han som ibland hjälper mig att fota    

Själva koftan ser ut så här. Mönstret heter Jakke nr 5 och finns i Sandnes garns häfte nr 0913 - Til fjells.

Men jag har använt ett Viking garn till den här. Det var viktigt att ullgarnet inte var stickigt. På vår lokala garnaffär, Alohyddans garn, hittade vi Vikings Eco Highland woll som godkändes.

Den är stickad i färgerna koks, nr 217, ljusblå, nr 220, samt vitt, nr 200. Stickor är enligt mönster.

Garnåtgången är 14 nystan koks, 2 nystan av vardera det ljusblåa och vita garnet.

Den är stickad på rundsticka och sedan har jag klippt upp den efter att nogrannt ha sytt förstärkningssömmar. För varje gång jag gör detta är jag rädd att stickningen ska repas upp. Men än har det inte hänt    

Nästa moment som var lite trixigt var att sy fast dragkedjan. Där nålade jag väldigt tätt så att det inte skulle bubbla sig när väl dragkedjan var på plats.

Det blev helt ok till slut. Men absolut att jag var koncentrerad från första till sista stygnet.

På insidan, för att dölja den klippta kanten, har jag satt kantband som jag beställt från Hemslöjden. Det gjorde verkligen mycket åt hela koftan.

Runt ärmarna är det däremot en stickad kant som stickas i samband med med ärmen som man lägger över och sy fast för att dölja "råkanten"

 

När koftan provades var frågan om det och dragkedjan, som är av metall, skulle kyla när den ligger direkt mot halsen längst upp i kragen. Det löste jag genom att plocka upp maskor på insidan av halsen på den ena sidan. Sedan stickade jag mosstickning i ett antal varv, kom inte riktigt hur många det blev. Men så många så att "flärpen" räcker över dragkedjan innan jag avmaskade. På de sättet fick koftan ett skydd för dragkedjan på samma sätt som finns på många jackor.

Jag vet inte om den syns tydligare här.

 

Här står han och tittar ut över Vojmsjön. 

 Som denna dag blåste, som vanligt.... Min pappa skulle ha sagt att det "käft och blås". Men det är ändå en sjö som ligger mig varm och hjärtat. Kanske för att jag har tillbringat många sommar vid dess strand, åkt båt och badat. Fast när det gäller badandet kan jag säga att någon riktigt badsjö är det inte... det är inte ofta som den har en behaglig badtemperatur. 

Ska väl i sanningens namn säga att jag fick hjälp med fotograferingen av bilderna som är tagna vid Vojmsjön. Han ställde in kameran, sa åt mig var jag skulle stå och sedan var det bara för mig att göra som han sagt. Sedan tittade han på bilderna för att kontrollera att de blev bra.